Freja har börjat åka skobussen till skolan bla på måndagar, då jag är ledig. Det är skönt att slippa dra upp Tuva så tidigt för att skjutsa Freja till skolan. Freja tycker detta är sååå spännande! I måndags var första gången, och då följde jag henne ner till bussen på morgonen. Det är bra väg med trottoar ner till bussen. När hon ska gå av på eftermiddagen stannar bussen dessvärre på "fel" sida, Freja behöver då korsa en ganska trafikerad väg... Så i måndags mötte jag henne, och kommer så göra några gånger, så att jag ser att hon "reder ut" det.
Tuva kan ju vara ganska oförsiktig i trafiken, ja de är ju inget ovanligt för hennes ålder, men hon kan vara så arg för att hon exempelvis inte får cykla själv i området vi bor i. Nu ikväll körde vi hem från farmor och farfar där vi varit på födelsedagsmiddag. Vi körde på på E 22:an genom ett litet samhälle. Jag minns att där dog en liten flicka för si så där 15 år sedan, då hon skulle gå av skolbussen... Detta berättade jag för främst Freja, det var inte meningen att skrämmas jättemycket, men jag ville ändå visa att man bannemig inte är odödlig. Freja tog det på rätt sätt, hon förstod min poäng. Men lill-Tuva-luvan blev såå rädd. :-( Jag trodde faktiskt hon sov när jag berättade det, för vi hade suttit och sagt till varandra att vi trodde Tuva sov och diskuterat hur vi skulle få henne i säng när vi kom hem. Men hon hade lyssnat på vad jag berättade om den omkomna flickan...
Det kom sedan mängder med frågor från Tuva om denna lilla sexåriga flicka. Bla om hon låg kvar på vägen nu, om hon fick åka till sjukhuset mm. När vi kom hem frågade hon än en gång var hon var nu och jag sa att flickan är kanske en liten ängel nu. Tuva grät och sa att jag fick inte berätta så läskiga saker för henne för då fick hon ju mardrömmar!!! ;-) Hon fick lyssna på Lotta på Bråkmakargatan när hon skulle sova, så hon fick annat att tänka på. ;-)
Det var kanske "bra" att Tuva också fick höra detta, för det får henne kanske att TÄNKA lite varför man "skäller" på henne när hon är lite virrig och oförsiktig i trafiken. Jag fick bli arg ganska många gånger i måndags då Tuva fick sparkcykla när vi skulle lämna och hämta Freja vid skolbussen.
Idag har vi annars först varit i stan och uträttat ärenden, efter det, kl ett, var vi bjudna på födelsedagsmiddag hos farmor och farfar. Farfar fyller år idag. Vi var färdiga ganska tidigt i stan, så vi körde faktiskt upp till Bryggarberget, stans "utsiktsplats". Jag tror faktiskt inte jag har varit där tidigare! Vilken fantastisk utsikt över staden, ja, även endel av skärgården! Det var ju också en fin solig dag idag, det var dock ganska mycket sol-dis.
Jag är inte i form riktigt idag, är förkyld och har då min jobbiga huvudvärk jag haft till och från i flera år. Aj aj, ooont i höger öra och "bakom" ögat liksom.. När övriga sällskapet gick på promenad la jag mig och somnade en kort stund. Har också haft en ganska intensiv vecka med p-möte på jobbet i tisdags, och föräldarmöte på jobbet i torsdags.
Hade dessutom ett lite "jobbigt" besked att ge mina arbetskamrater i tisdags, och föräldararna i torsdags på föräldrarmötet. Jag ska nämligen opereras om ca en månad. En för mig mycket "positiv" operation, men jag blir tyvärr borta 6-8 veckor från jobbet... Jag ska nämligen bli hel igen! Jag ska "få" tillbaka mitt vänsterbröst som opererades bort för 3,5 år sedan pga bröstcancern...
Endel kanske undrar hur jag kan vara så öppen med detta om min bröstcancer, men jag ÄR en öppen, positiv människa, det är en så stor del av mitt liv, så det känns skönt att folk vet om den delen av mig. Jag tror INTE på att hålla saker för sig själv, man mår bättre av att ventilera! Jag "gaggar" inte cancer jämt och ständigt, men det känns könt att folk vet min bakgrund.
Jag är mycket nervös för denna operation. Den är STOR och inte helt okomplicerad. Jag ska till läkaren på sk "inskrivningssamtal" ca en vecka innan operationen görs, då får jag alla detaljer. Magnus ska följa med för att hjälpa mig ta emot all information. Jag har dock pratat med en tjej som har gjor operationen och hon berättade en hel del för mig... De tar bla vävnad (fett, kött, hud och ett blodkärl) från buken och "gör" ett nytt bröst av. Man vaknar med stel korsett som man ska ha flera veckor för att man ska växa ihop som man ska i buken...
Så JA, jag är skitnervös! Men jag SKA göra denna operation! NU är nu, nu är när jag ska bli hel igen. När jag blev sjuk frågade vi läkaren hur vi skulle berätta för för vår femåring (alltså Freja) att jag hade bröstcancer. Hon tipsade oss om att säga att mammas bröst var sjukt och skulle tas bort, men att mamma skulle få ett nytt bröst sedan". Nu är "sedan". Freja har många gånger påtalat, ibland på skoj, ibland på "allvar", "när ska du få ditt nya bröst mamma?". ;-)
Vill bara påtala att tjejen jag pratade med som har gjor samma operation var mycket nöjd! :-)
Någon kanske undrar varför jag lägger mig på opertionsbordet igen, men jag VILL detta, jag vill bli hel igen! Någon kanske tycker att sådant här kostar samhället mycket pengar, och att jag kanske ställer till det på jobbet (tack och lov tycker ingen av mina kära kolleger så, de stöttar mig till 100 %!). Till dessa säger jag bara "jag har inte valt att bli sjuk i bröstcancer".
Jag är tacksam att samhället "hjälper" mig med denna operation. :-) Hade de inte gjort det hade det blivit en "klassfråga" och bara några få hade haft råd, jag tror det är viktigt att vi i Sverige håller oss á juor med läkarvetenskapen i världen, det gynnar oss i längden tror jag! Min operation görs av två mycket duktiga kirurger, en härifrån Blekingesjukhuset, och en från Uppsala.
Det var mycket allvar i dagens inlägg från mig, ja tänk så det kan bli!!! :-) :-)
Må väl!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar