I Karlshamn på inskrivningssamtal

Imorse efter att vi lämnat tjejerna till frukost på dagis resp fritids, körde Magnus och jag till Karlshamns lasarett för att få information om min kommande bröstrekonstruktionsoperation. Den kommer nämligen att ske den 3 nov.

Usch, jag är såååååååååå nervös men VILL verkligen detta. Men det är en mycket stor operation, den största de gör i Karlshamn. De opererar inte bara in något implantat, utan de tar en stor bit av min mulliga buk (!) inklusive ett blodkärl, och "gör" ett bröst av och sätter på plats! Låter väl busenkelt?! Detta är rörmokeri på höööög nivå! :-0

Det är en platsikkirurg från Karlskona/Karlshamn (Martin Reichman) som ska utföra operationen, han har även hjälp av en snubbe från Uppsala. Det görs bara tre sådana här operationer per "säsong" så att säga. Det är så pass stora operationer, en operation tar en hel dag (6-7 timmar).

De har nu förberett mig i mycket allvarligt tonfall om storleken av denna operation. De har inte avskräckt, men berättat vad det verkligen handlar om... Puh, när man vaknar har man svårt att andas och hosta etc då de har skurit i buken från höft till höft (dvs stooort sår!). Man ligger med fötterna högt i ett dygn på en riktig intensivvårdsavdelning, för att avlasta buken. Men ändå ska man upp och stå emellanåt för att inte få blodproppar etc. Man ska andas tio andetag/timme i en speciell grej som hjälper lungorna att tryckas ut, för att de inte ska "sacka ihop" eftersom man oftast inte "vågar" ta djupa andetag.

De kommer att komma in för att mäta blodfödet i det nya bröstet många gånger per dygn för att inte flödet ska dö, då "dör" ju det nya bröstet också. Sköterskan sa att jag kommer att vakna med slangar precis överallt; tre eller fyra "drän", en "slang" som kollar blodflödet, de kommer även att sticka mig i fötterna för att ge dropp mm, armar och händer kommer de inte åt under operationen nämligen. De behöver ligga utsträkta.

Jag var skitnervös redan innan, och är det nu också, men på ett mer "positivt "sätt. Jag har fått mycket bra information idag. Jag är nervös, men har fakta, jag vet vad det handlar om. Jag har även varit i kontakt med andra som gjort samma operation och de ångar inte att de gjorde operationen! :-) Jag känner att det ska bli skönt att bli HEL igen!

Jag är även nervös för hemkomsten, barnens reaktioner på att mamma inte orkar som hon brukar mm. Men vi försöker ta upp det med dem lite då och då när det "passar" att flika in det, för att förbereda. Vi försöker förklara att det är en "bra" operation, mamma ska bli hel igen. Men att FÖRST kommer mamma att vara lite "sjuk" och må dåligt och ha ont, men att det snabbt kommer att gå över. Puh, inte lätt att förbereda barn...

Jag vet även att jag mår så himla dåligt av narkos så det informerade jag personalen om... Blir lätt illamående och "yrslig". :-( De sa att de ska göra allt vad de kan för att motverka detta, men att lite illa kommer jag tyvärr att må.

Vi satt där på information i mer än tre timmar, vi träffade platsikkirurgen, en sköterska, en sjukgymnast (vilken trevlig norrländs kille sa jag till Magnus, "sa tant" la Magnus till!) och narkosläkaren (en trevlig dansk medelålders man).

Efter att ha andats sjukhusluft kändes det skönt att köra in tll Karlshamn och äta på en thairestaurang. Jag åt en japansk rätt, stekta nudlar med entrecoté, Magnus åt två sushibitar, två friterade räkor och ris. Vi köpte även med oss några sushi-bitar som vi åt till middag hemma. Mmmmm, gott!

Jag hann med en tur in på Kappahl och köpte där ett par snygga "mysepys-byxor", i bomull (ej trikå) att lufsa runt i efter operationen. Jag köpte även ett par örhängen till mig själv (med en ikon på; någon madonna eller vad det var) och en sjal till Freja att ha till sin ena vinterjacka.

På ÖB i Ronneby köpte jag en film att se på när jag är hemma sjukskriven, Maria Larssons Eviga ögonblick, och två talböcker till Freja. Hon lyssnar på såna när hon ska komma till ro och somna på kvällarna; Sunes sommar och High school musical. Maria Larssons Eviga ögonblick varkade vara en film i min smak, ett svenska drama, faktiskt Sveriges Oscarsbidrag 2009. Nu har jag en trave filmer här hemma att se på i min ensamhet på dagarna! ;-)

Må väl, ta hand om varandra!