Andra bloggare

Läser en hel del bloggar. Bla Vimmelmamman Lotta Grays blogg på alltforforaldar.se. Hon är även "vimmelreporter" på tidningen Se & Hör. Hon drabbades som småbarnsmamma av tjocktarmscancer för något år sedan och skriver endel om det. Hon tipsade här om dagen om en annan blogg om en tjej som heter Linda och som har en mycket aggreiv form av bröstcancer med metastaser i bla rygg och höfter. Hennes bebis fick förlösas med kejsarsnitt i v 32 pga att hon behövde få cellgifter så snabbt som möjligt... http://lindaskriver.blogspot.com/

Alltså vilken stark kvinna! Vilka krafter man kan uppbringa. Det vet jag ju i och för sig, eftersom jag själv varit lite i samma sits. Men ändå inte, inte fan kan någon sätta sig in i hur det är att ha en JÄKLIGT negativ prognos, vilket ju denna kvinna har. Det KAN man bara inte.

Många sa till mig när jag var sjuk "hur orkar du, jag hade inte fixat det". Men det är klart man orkar och fixar det! Man har inget annat val. Människan är en fighter! Det har man sett på svårt sjuka människor som ligger för döden, de kan prata framid etc, de GER inte upp.

Jag är så jäkla tacksam att min cancer "bara" var ganska "vanlig", inte extra aggresiv eller liknande. I och för sig var min cancer (eller mitt blod eller hur de nu förklarade det) H2R2 positiv, vilket är aningens mer aggresiv, men samtidigt finns det nu sedan några år en bra behandling med sk Herceptin (intevenöst var tredje vecka i ett år) som har visat sig ha mycket positiv effekt på återafallsstatistiken. Innan Herceptin fanns var prognosen lite sämre om man var H2R2 positiv.

Denna Linda har på sin blogg lagt ut ett sååå fint bildspel (via you tube) från deras lille Erics första tid i livet, tårarna bara rinner vill jag lova!

Bara några tacksamhetsord och tankar från en som så här i bröstcancermånaden är lite extra känslig... dvs jag, Christina. Man ska inte gräva ner sig i massa deprimerande bloggar kanske någon tycker, men jag tror att det ibland är bra att bli påmind om vad lyckligt lottad man är. Jag kan gnälla för att vi inte har råd med utlandsresor etc, men egentligen är det ju helt oviktigt, bara man har hälsan. Visst kan en utlandsresa förnöja, men det är inte sååå viktigt i det stora hela! ;-)

Ta hand om varandra!