Idag begav vi oss till Marinmuseum. Det var länge sedan vi var där. Vi kom fram till att det bör ha varit sommaren -05. Då fanns varken Matilda, Tuva eller lille J-Jo. Då var det bara Freja och Hampus som röjde runt där. Freja och Tuva har dock varit där med farmor och farfar på både påsklovet och nu på höstlovet.
Vi började, för allas överlevnad, med en fika. Bra att ha något för blodsockret! ;-) Det var tyvärr inte något stort utbud med "fika", men barnen blev nöja med pepparkakor, chokladboll och juice. Kaffe med påtår var gott och stärkande för de vuxna.
Vi såg en hel busslast polska ungdomar på museét och vi blev lite imponerade över den "pli" ledarna hade på barnen. De ställde på en liten signal upp sig två och två för att bli räknade. Värre var det med våra fem, de röjde runt, men mådde nog ganska bra! ;-)
Det finns ju en undervattenstunnel på Marinmuseum. Jag minns när museét byggdes på 1990-talet, det var stort rabalder när det upptäcktes ett vrak på botten där museét skulle byggas. Man anlade då en tunnel inne i museet, för att besökare skulle kunna se ett vrak i "dess rätta miljö" så att säga. Barnen tyckte tunneln var häftig, men lite skraja var de allt. Vattnet är klarast vintertid, så vi hade god sikt ut i "det stora blå". Tuva frågade mig först "finns det hajar där?" när jag sa nej frågade hon "finns det krabbor?". Neeeej sa jag, vi befinner oss liksom lite på fel kust för att se krabbor och hajar. ;-)
När vi var klara blev det små inköp i museishoppen. Med gratis inträde känns det som att man vill gynna de statliga museerna litegrann! ;-) Tuva ville ha en enkel barnkompass och Tuva valde en bläckpenna i form av en u-båt. Tuva hade hemskt gärna velat ha en ursöt nallebjörn med flytväst för 175 kr, men neeej, lite för dyrt.
När vi sedan var klara gick vi ett varv runt museet utomhus, det är ju så vackra omgivningar. Plötsligt kom en brandbil, och brandmän gick in på baksidan. Antagligen hade ett brandlarm gått, för när vi kom till framsidan stod massa människor utanför entrén, så hela museét hade tydligen fått utrymmas. TACK, säger jag bara, för att vi då hade hunnit ut, för jag misstänker att Freja hade kunnat få panik där inne. Ja även jag, brandlarm är inte att leka med. I alla fall hade mitt hjärta bultat snabbare innan man fått ut vårt sällskaps fem ungar! Vi gissar att det var ett falsktlarm från restaurangköket.
Efter museibesöket travade vi upp och sa hej till mormor/farmor och morfar/farfar i affären. Mormor bjöd hungriga ungar på julksinka! ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar