Oj oj oj, vilken vinter vi har!!! Jag är glad att det är så pass kallt som det är, för annars hade vi haft en grå, blöt tråkig december... ;-) Jag läste i tidningen att det är snörekord för december i år, 67 cm i norra Blekinge.
Igår var en händelserik dag, som Freja sa! ;-) Jag hade sjukgymnast-tid så barnen skulle vara hos farmor och farfar en stund. Jag passade på att besöka Ö&B för att köpa en liten klapp till Tuva eftersom hon ska på en liten julfest imorgon, och man skulle ha en liten julklapp med. Jag hittade lite pysselgrejer, det blir bra hoppas jag. :-)
När jag skulle köra därifrån tog jag vägen liksom "bakom" Ö&B. Den tar vi ofta för det är lättare att komma ut på stora vägen där. Men den vägen var mycket "oplogad", milt sagt. Jag körde så långsamt och försiktigt tyckte jag, men jäklar i mig om jag inte fick sladd och körde rakt in i en snödriva på fel sida av körbanan... :-( Vad FÖRVÅNAD jag blev!!! Jag försökte komma loss men det gick bannemig inte!! Jag insåg att det var ingen idé att prova mer - jag behövde hjälp! ;-) Jag rinde min svärfar Bengt (de passade ju barnen) och han kom på studs. Under tiden jag väntade på Bengt kom det förbi ett antal personer som ville hjälpa mig. Jag sa att hjälp var på väg. Det kom en man gående och han stannade och var behjälplig.
Fyy vad skärrad man är ändå. Jag irrade runt lite där och "dirigerade" bilarna förbi min bil. Det gick PRECIS, men oj vad alla bilar slirade, plogningen var verkligen under all kritik! Det var snömodd och under den var det blankis! Bengt höll på att vurpa ordentligt där på vägen.
Det stannade några invandrarkillar i en BMW, de var också himla hjälpsamma, de provade att putta och bad mig testa att sätta mig och gasa. Men det gick inte ändå. Jag var nog lite förvirrad ändå, för de bad mig gasa, och jag svarade att jag inte kunde det för jag hade en automatare! Det är ju växla jag inte kan! Christina i ett nötskal! ;-) De hade fastnat på nästan samma ställe dagen innan berättade de, de visade på spåren i snödrivan bredvid. De hade nog kommit loss genom att bara putta.
Plötsligt stannade en kille i en sån stor hög Volvo. Han var helt inställd på att hjälpa till. Jag bestämde mig för att ta emot hans hjälp, då han ju hade en så stor och stark bil. ;-) Då hade Bengt kommit så jag bad honom sätta sig i min bil och "gas-backa" ut den ur drivan.
Jag körde sedan bort till Netto-parkeringen och pustade och kollade bilen för att se att allt var ok.
På eftermiddagen bjöd svärmor Mia på tomtegröt och skinkmacka, som bestämt var. Vi lämnade våra julklappar till dem och vi fick en säck av tillbaka. ;-) Barnen fick även öppna en julklapp där på en gång. De fick varsina jättefina smyckeskrin, i låg ett varsitt halsband i glaskonst, som farmor Mia håller på att lära sig (har lärt sig). :-)
Jag jobbade i fredags för första gången sedan operationen. Det gick hyfsat... Det var mysigt att vara tillbaka. De är ju för goa de små liven till barn vi har på förskolan! :-) Jag är på gång, och någon gång måste man börja jobba, allt kan jag inte göra ännu, men det kommer mer och mer! :-)
Nu väntar vi bara på julen. Låt den komma! Patrik och Eva och barnen kommer ner dagen innan julafton. Barnen läääängtar efter sina kusiner! :-) Tittar man på en väderleksrapport säger den snöfall och tre minusgrader på julafton. Tänk, en vit jul med NYFALLEN snö kanske!? :-)
Må väl, god jul om vi inte ses eller hörs innan dess! :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar