Jag nyser!!!

Aaaaj! Mina magmuskler är förintade!

Idag är det två veckor sedan min operation. Jag har BANNEMIG icke nyst en gång sedan dess. Men idag har jag börjat... Jag är annars, och har alltid varit, en sådan som nyser högt och många nysningar efter varandra, förkyld eller inte. "Allergi-nysningar" kallar jag dem.

Det var inte skönt att nysa kan jag intyga... De få magmuskler jag hade är borta, förintade, sönderskurna... ;-) Men de SKA på plats igen!

Magnus gör ju också allt för att få mig att skratta (på sitt lilla vis med många konstiga uttryck och miner). Att skratta är ju TYVÄRR inte heller jätteskönt! :-( Men det är så klart värt att skratta och säker jättebra för mina magmuskler. ;-)

Jag skrattade något så kopiöst i torsdags då jag blev skjutsad av svärfar Bengt i bilen till stan för nyinställning av Frejas glasögon. Vi ställde bilen lägligt så det var inte långt att gå för mig. Oj vad Frjea tyckte att jag gick låååååångsamt! Fast då hann ju hon "fönstershoppa" på Borgmästaregatan. ;-)

Jag fick som sagt var ett skrattanfall i svärfars bil. Jag satt i telefon med Magnus som skulle storhandla den dagen. Vi behövde en säck blomjord och den skulle Bengt, jag och Freja handla på Maxi tänkte jag. Bengt sa att det var väl bättre att Magnus handlade det också. Jag sa då till Bengt lite mumlande på engelska att det ju är fars dag på söndag och Freja och jag MÅSTE in på Maxi för att köpa en liten present. Bengt (och Magnus i telefonen) bara skrattade och sa att jag är ju rolig. Magnus pratar ju för 17 bätter engelska än jag! ;-) Jag tänkte liksom att jag pratade för att barnen inte skulle förstå, men det var ju så att säga för att inte Magnus skulle förstå vad vi skulle göra!

När vi kom hem hade svärmor Mia maten på bordet och då vi satt och åt skulle det ju berättas för henne också, med resultatet att min mage bara värkte!! ;-)

Annars mår jag väl ok... Är tröttare än vanligt, men det var inget konstigt sa sköterskan jag träffade igår på sjukhuset i Karlshamn på återbesöket.

Jag går med korsetten dag och natt, på gott och ont. Jag behöver den för att överhuvudtaget kunna stå upp, och för att jag överhuvudtaget ska kunna exempelvis lyfta en kopp kaffe, men min rörelsefrihet blir tyvärr väldigt begränsad med den på. Min rygg värker av att vara så "stel" liksom. Jag är beordrad att ha korsetten dygnet runt i tre veckor, därefter dagtid i ytterligare tre veckor.

Läkaren sa igår att det ser sååååå fiiint ut! Tack sa jag! Jag hoppas dock att tyngdlagen verkar, så att jag får samma "häng" i det "nya" som det gamla. ;-) Så kommer det att bli sa han, nu är det så "ny-sytt", trådarna är säkert kvar ännu ( jag är sydd med sådana som kroppen själv "äter upp"). Det kaaan dock bli en liten liten "fixa till-operation" om ett tag. Det kunde han inte säga ännu. Han pratade om "flikar" (?) som kanske behövde fixas till. ;-)

Nu är jag hemma "och tar hand om mig". Jag vilar (men inte för mycket, rörelse är bästa medicinen enligt farbror doktorn!), och tränar upp rörlighet i armen, som påverkas enormt mycket av sådana här operationer, och jag promenerar för att bygga upp styrka i mage/buk igen. Magnus min hjälte tar just nu hela markservicen med lämning, hämtning, matlagning, diskning mm. Jag hjälper så klart till med det jag kan, ska faktiskt FÖRSÖKA vika lite tvätt nu. Han har ställt strykbrädan i sovrummet, den har en bra höjd att vika tvätt på. Han får dock lägga in i garderoberna, det är på tok fel höjd.

Jag ska ju ta blodförtunnande sprutor själv i låret i tio dagar (sista idag!). Jag var en tuffing första fem dagarna och klarade det själv, men dag sex tog det emot något enormt, jag KLARADE det bara inte. Jag började nästan hyperventilera (inte lätt med korsett på som gör att man redan från början andas "högt upp" liksom!). Jag ringde sjukvårdsupplysningen och frågade om råd och de skickade hemsjukvården hit inom en timme! Vilken enorm service, TACK för att jag bor i Sverige ville jag spontant utropa! De har sedan kommit alla kvällar och gett mig sprutan. :-) Underbara goa sköterskor (och en manlig). :-)

Barnen är så duktiga här hemma. Freja har verkligen förstått att mamma inte har full ork ännu. Tuva lillpluttan är ju bara fem år, och har väl inte riktigt samma förståelse... Men hon är också duktig! ;-)

Men barn är ju för sköna. Jag låg till sängs i måndags kväll mellan halv sju och halv åtta eftersom min rygg värkte något enormt efter dagens bravader. Jag hade varit på ett besök till sköterskan för omläggning, jag var och tittade på Freja när hon var i ishallen med skolan och jag ville så gärna gå med på Frejas utvecklingssamtal i skolan (ja jag veeet jag har lite svårt att "lämna över" helt till Magnus!). Då på kvällen när jag låg där kom tjejerna gång på gång upp till mig i sängen och de hopp-hoppade runt där. Aj AJ aj, sa jag, min RYGG! De kom ihåg sig i tio sekunder, sedan var de där igen, hopp-hopp- hoppsan... ;-)

Må väl! :-)