Pepparkakor

Ah, det luktar ju så gott när man bakar peppisar! Vi gjorde inte det i min barndom, men Magnus familj gör det och den traditionen bevarar vi. En orsak till att vi inte gjorde det då jag var liten var att jag var allergisk mot så mycket, bla papparkakor.

Igår söndag var vi hos farmor och farfar och bakade peppisar på farmors hemgjorda deg. Vi gjorde även ett peparkakshus av en sådan färdig byggsats från affären.

Vi hämtade Freja direkt från simningen och körde och köpte frallor som vi fikade "brunch" på hos farmor och farfar. Det gäller att vara mätt och belåten när man bakar pepparkakor! Freja är som vanligt väldigt flitig i sitt bak, Tuva var också väldigt duktig i år, det märks att barnen blir äldre! Vi använde som vanligt alla våra roliga formar, tex prinsess, flodhäst, katt, elefant, hand, fot och Mysan (en hundfom).

När vi var färdiga med baket drack vi glögg och smakade på peppisarna . De var väldigt kryddiga i år, så pass att det kliade i min mun, som när jag var liten ;-) Medan Mia förbredde maten gjorde Bengt, Magnus och barnen pepparkalshuset.

Barnen fick dekorera varsin sida på huset. Frejas sida är helt symetrisk medan Tuvas sida blev mer... ja konstnärlig? ;-)

Nu har Tuva ytterligare ett "lekhus" utöver Barbiehus, Legohus, Pippihus och Pet shop-hus - ett pepparkakshus. :-)

Må så gott!

Allergisk reaktion med nässelutslag.

Igår fredag var jag hos sjukgymnasten. Det gick bra, hon visade mig endel bra övningar för att träna upp min arm efter operationen. Hon tyckte dessutom inte att det var så lämpligt att jag började arbeta på torsdag, som läkaren tyckte när jag träffade honom på sjukhuset den dagen jag åkte hem efter operationen och han skrev min sjukskrivningslapp.

Hade jag jobbat på kontor hade jag inget sagt om att börja jobba fyra veckor efter operation, men jag jobbar ju på en förskola! Ska jag med hårt sittande gördel om min uppskurna buk, och med "nytt" stelt inte läkt bröst jobba på förskola med allehanda upgifter, ex upp och ner från golvet, bära och hantera tunga matkantiner, hjälpa till med påklädning av tunga vinterkläder på 19 barn och byta blöjor. Sjukgymnasten skulle ringa och prata med läkaren på måndag. Jag begär inte mycket, klart man ska jobba och "göra rätt" för sig, men två veckor till behöver jag för att komma igen...

Tuva det lilla livet har otur... Hon har ju haft ögoninflammation sedan i tisdags. Vi började behandla med ögondroppar/salva i onsdags. Hon var tack och lov bra i går morse, men man skulle behandla två dagar efter symptomfrihet. Igår var jag och Tuva med svärföräldrarna Mia och Bengt hela dagen. Jag orkar inte ha Tuva själv hemma en hel dag ännu. Jag behöver dessutom träna och promenera på dagarna.

Vi tyckte hon var röd i ansiktet under dagen igår. Hon var flammig på ena kinden. Men hon var pigg och glad. Hon var med farmor och mig och handlade och gick där på Willys med sin lila mössa. Till den hade hon matchande lila "party-ögonmask" som hon hade hittat här hemma dagen innan.

Freja skulle på fotbollsavslutningsfest på kvällen, så Tuva och jag skulle ha en egen fredagsmyskväll. Magnus skulle komma hem runt halv åtta, så Mia och Beng skulle åka hem redan vid sextiden.

Jag skulle bara ha hjälp av Mia att ge Tuva ögondropparna. Man behöver vara två, en som håller huvudet still och en som droppar i ögat. Jag droppade i, och bara en kort sekund senare så blossar Tuvans ansikte upp med massor av nässelutslag och hon kliar och fnattar på hela kroppen! Min lilla skrutta, vad det var synd om henne! Vi förstod ganska snabbt att det var en reaktion på ögondropparna, och vi förstod även att det var därför hon hade varit så rödflammig i ansiktet under dagen. Dessa droppar där på kvällen, var i ordets rätta mening dropparna som fick bägaren att rinna över!

Oj vad Tuva grät , hon satt i farmor knä och tårarna bara rann. Jag kan ju gosa med och pussa barnen, men bära och ha i knä är svårt ännu... Jag ville bara krama om och pussa och trösta min lilla tjej! Lillgumman undrade vad som hände med henne. Jag blev orolig att det skulle sätta sig på slemmhinnor i hals, mun och på tungan. Jag ringde 1177 för rådgivning. Jag fick rådet att ge henne Tavegyl som vi som tur var hade hemma sedan Tuva hade vattkoppor. Det är ju både klådstillande och ett sk "antihistamin", dvs det "hjälper upp" immunförsvaret som påverkas av allergiska reaktioner. Sköterskan sa också att påverkades henne andning skulle vi ringa 112.

Jag är glad att vi hade Tavegyl hemma. Annars gissar jag att vi hade fått åka in, kanske inte för att hennes andning påverkades, men för den allmänna reaktionens skull, för klådan etc. Vi hade behövt åka in för att ge henne något antihistamin tror jag. Nu kunde hon hemma få en halv tablett Tavegyl mosad med lite sylt. Jag ville ha farmor och farfar kvar en stund då de ju hade bil, om vi skulle behöva köra in till aktuten. Jag kör nämligen inte bil ännu efter operationen. Jag är för stel i buk och arm... Farmor och farfar vågade åka hem en liten stund efter att Tuva fått Tavegylen. Tuva somnade framför TV:n liggandes i saccosäcken tillsammans med skålen med fredagsmys.

När allt lugnade ner sig gick det, som man brukar säga, upp ett riktigt Liljeholmen för mig! Jag kom på att första gången Tuva fick ögondroppar mot ögoninflammation då hon var ca ett år, så fick hon samma reaktion! Andra gången hon fick ögoninflammation, en kort tid senere, fick hon därför ett annat märke. Men då gick vi via BVC, och de har ju en annan journal än Vårdcentralen. Nu ska jag dock ringa Vårdcentralen på måndag, detta måste in i hennes journal nu!

Magnus var tyvär försenad hem pga att flyget var försenat mer än en timme från Stockholm. Freja kom hem från fotbollsfesten med godispåse och fint "pris", en liten "staty" som föreställde en fotbollstjej. Den har nu hedersplats i hennes hylla. Freja orkade vara upp till nio då pappa Magnus kom hem. Åååå, vad båda barnen har längtat efter pappa!

Glad första advent (imorgon)!

SNÖ!

Vädret i denna del av landet har gått från värsta höstrusket till rena vintern över en natt! När vi la oss på tisdagskvällen sjönk temperaturen och det började falla snöblandat från himlen.

På onsdagsmorgonen var hela vår värld vit och barnen jublade! Tuva vaknade ju med ögoninflammation så hon var inte så på hugget som Freja, men näst intill. Freja flög upp och gick med lätta steg mot skolbussen iklädd skidjacka och täckbyxor.

Mamma skulle ju ta sig in till stan och sin affär, och vägen dit var inte rolig, den två mil långa vägen tog henne 1,5 timme att köra. En sträcka man i vanliga fall kör på 15 min! Det hade ju varit översvämning dagen innan, och nu var det yrsnö och blåst. Båda extrema väderförhållanden. Jag läste i tidningen idag att det var mycket nära att vägverket hade stängt av vägen, men ingan bra alternativa vägar finns i närområdet.

Farmor och Tuva gjorde en liten snögubbe på eftermiddagen, men det var ingen riktig kramsnö. När Freja kom hem gjorde hon matteläxan och vi åt middag, därefter gick först farmor och barnen ut en stund och gjorde en snölykta. När farmor frös gick farfar ut och bytte av henne. Han och barnen skottade upp en stor snöhög på framsidan. Under tiden gick jag min lilla motionsrunda i området. Det var skönt med en promenad! Jag hade inte gått sedan lördagen.

Idag är Tuva hos farmor och farfar. Jag är hemma och "tar hand om mig". Tuva hade nog inte gillat att vara hemma med mig, hon ville ut och busa i snön, det hade jag inte kunnat bistå henne med. Hennes öga var inte fint i morse heller, trots behandling med ögondroppar... Jag fick badda upp ögonen på henne både kl fyra på morgonen då hon var kissnödig, och även då hon gick upp kl sju. Stackaren.

Må väl!

Ögoninflammation

Tuva hade ont i ena ögat redan igår morse, men då syntes det inget. Hon var hela dagen på dagis. Men hem kom en såååå gnällig unge! Vi undrade till en början vad det var, men efter ett tag sa hon än en gång att hon hade så ont i ögonen. Då syntes det fortfarande inget, men en liten stund senare började först ena ögat, sedan det andra, att varas.

Natten har varit tung... Varför blir barnen alltid sjuka när Magnus är borta, eller det kanske bara känns så... Men NEJ, det HAR hänt förr. ;-)

Tuva har legat och gnällt till och från hela natten. Till en början steg jag upp och klappade om henne då hon gnällde, men det gick tillslut inte, jag har inte helt lätt att ta mig ur sängen... Mamma sov i källaren (jag behöver i vanliga fall inte hjälp med barnen nattetid). Jag fick gå ner och be henne komma och sova på en madrass på golvet i vårt sovrum, Tuva la vi i Magnus säng. På så sätt kunde mormor ligga och klappa om Tuva då hon gnällde... Jag tror hon gnällde för hon hade "skav" i ögonen och att de varade sig. På morgonen vaknade hon med ett skrik, hon fick så klart inte upp ögonen alls. Lilltjejan gick in i dörrposten på väg till badrummet! Vi baddade upp ögonen med ljummet vatten.

Det är länge sedan hon hade ögoninflammation. Jag minns att hon hade det en gång när hon precis hade börjat på dagis och då var det ännu värre än nu! Då var ögonen sååå röda och igenkorkade... Nu är ögonen ok dagtid då hon är uppe och vaken.

Mamma är orolig för pappa (jag också). Han var på pacemaker-kontroll igår. Han har haft hjärtflimmer konstant sedan i fredags. De ville defibrillierat honom igår, men sköterskan vågade inte det pga att pappa har ett svagt hjärta. Mamma har varit så orolig i natt, hon hade nog velat vara hemma hos sin man. Pappa skulle till sjukhuset idag för provtagning, så får vi se vad de besutar sig för att göra.

Nu har farmor och farfar "bytt av" mormor, och vi har varit på vårdcentralen. Tuva fick ögondroppar/salva, så nu hoppas vi att det ger med sig. Efter vårdcentralsbesöket köpte vi frallor på cafét i byn. Det smakade gott med kaffe och frallor när vi kom hem! :-)

Nu ska jag vila, är trött efter natten. Farmor och Tuva är ute i snön. Tuva är ju egentligen pigg, ingen feber eller så.

Må väl!

Gammal Mama-krönika

Jag läser varje månad tidningen Mama, och har gjort sedan den första gången kom ut, då Freja var ca 2 år. Det har en lagom dos flärd och allvar tycker jag. Jag har "försökt" sluta prenumerera, men då köper jag ju ändå tidningen! ;-) Förra året läste jag en så fin krönika, jag sätter in den här (la då även ut den på min gamla blogg). Detta "lånar" jag och tillägnar Magnus och mina fina döttrar Freja och Tuva.

"Till min älskade dotter, än så länge har du mössa när jag säger det är kallt och du trär din varma lilla hand i min när vi ska gå över gatan. [...]

Om jag kunde skulle jag skydda dig från allt ont, vara din mamma, ditt penicillin, din livvakt, din konsult, din goda fe, din bästa vän, den som alltid lyssnar, den som alltid finns där. Men redan nu har det börjat, längtan, kärleken, livet, det där obegripligt orättvisa och hjärtskärande: Flickor kan inte leka tre, snorungar som knuffas i rutschkanan, getingstick på stranden, vatten i ögonen, önskningar som inte går i uppfyllelse, blåmärken, besvikelser och brustna hjärtan. [...]

Men, du, älskling, jag kommer alltid att vara din mamma. Jag kommer alltid att älska dig. Vem du än är, hur du än blir, vad du än gör. För jag har hållit din varma hand vid övergångsställena. Jag har blåst på dina skrubbsår och flätat ditt hår i tusen flätor. Jag har tröstat dig och jag har hittat på olika röster till alla dina gosedjur och jag har bevarat alla dina hemligheter, till och med dem du inte vet att jag känner till.

Det enda jag vill är att du blir lycklig. Att du aktar dig för eld och djupa vatten. Och att du aldrig springer bort från mig i den mörka natten. Jag älskar dig mest i hela världen.
Puss. Mamma.

(Jessica Gedin ur Mama nr 8 augusti 2009)

Syndafloden eller?

När jag slutade jobba för att opereres skulle vi precis börja prata om Naokas ark på andakterna på jobbet. Det hade ju passat nu, oj oj oj vad det regnar! Det regnade mycket under förra veckan, men nu under helgen och igår idag har det fullkomligt VRÄKT ner! Det är höstrusk med stoooort R!

Hörde av en kompis att åkrar och slätter runt byn är vattenfyllda... Slättland och insjöar. Det var länge sedan det regnade så mycket!

Jag som skulle ut och promenera har inte hållit mitt löfte till läkeren... Jag var ute två gånger i lördags... Men jag gick i och för sig igår på sjukhuset, och en stund inne på Amiralen. Det är något i alla fall. ;-)

Mamma kom i söndags kväll. Hon sover här några dagar den här veckan. Magnus är på någon slags ledarskapsutbildning i Stockholm (faktiskt i Täby, där jag är uppvuxen!). Konferensanläggningen heter Näsby slott. Det var vackert där berättade han.

Jag behöver hjälp med barn och markcervice nu efter operationen. Visst gör jag sysslor här hemma nu, men allt tar ju längre tid än normalt, så jag behöver hjälp. Jag kan inte heller köra bil, så mamma lämnar och hämtar barnen på dagis resp fritids. Svärföräldrarna ska hjälpa mig ons tor och fre. Men de sover inte här utan kommer ut på morgonen och kör hem på kvällen.

Mamma tvättade fönstren mot trädgården igår. Man kan bara konstatera att det var "rätt" fönster, fönstren mot gatan ligger rakt mot regnet!

Igår var jag på sjukbesök och då hade svullnaden under armen lagt sig, och jag var inte så röd i såren. Så jag kämpar vidare! ;-) Efter sjukhusbesöket vallade mamma runt sin kommers-törstande dotter på Amiralen. Jag har saknat kommers och att träffa folk tror jag minsann! Jag köpte en mysig vintervit sjal till mig själv på KappAhl. Jag tittade på den redan innan min operation, men av någon anledning köpte jag den inte då. När jag kom hem efter sjukhusbesök och shopping var jag trött, jag sov i en timme.

Nu ska jag ta tag i, och försöka vika lite tvätt. Tvätt tvätt alltid tvätt, ren eller smutsig i parti och minut!

Må väl!

Dagens skörd bilder

Vattendjuret Freja i somras i poolen på tomten.

Freja godingen ritade en så fin baddräckt i rituppgiften som var knuten till l-läxan (läs-skrivuppgiften till läsläxan) i veckan som gick.

Jag träääänar min arm. Bra att sitta framför spegeln, då ser man om man gör rätt. Man får ju inte "fuska" och luta sig åt sidan, rak i ryggen gäller. ;-) Ser här att jag "fuskar" lite, skyller på att jag har kameran i handen. ;-)

Fredag kväll. Leksaks (julklapps) katalogerna kom under veckan. Rena rama julafton! ;-)

200 meter!

Freja simmar nu 200 meter! Hon har karvat på simskolan i så många terminer så jag vill inte tänka på hur många! ;-) De sista terminerna har hon varit mycket duktig! Tekniken och modet sitter där, men hon har inte riktigt haft ork och styrka att simma mer än 100 meter.

Idag bad jag Magnus be lärarna kolla av henne för att se vad hon kan. Även kompisen Sanna testades. Båda två simmade nu 200 meter! :-) Det blir till att köpa Simborgarmärket vid märkesförsäljningen sista gången innan jul. Vill hon fortsätta efter jul blir det i Tekniksim. Hon var så stolt!

SPOTIFY! Jag har upptäckt Spotify! Vi kör bara open spotify (gratis) men är så nöjda. Har hittat mina gamla "ungdomsgodingar" så som Queen, The Pouges, Lars Winnerbäck, A-ha, Pet shop boys, Bo Kaspers orkester och Jon and Vangelis mm mm.

Jag jobbar annars på med träning och att "komma igång" efter operationen. Försöker (på läkarens och sjuksgymnastens inrådan) promenera två gånger per dag. Till vardags "bör" man ju klara i alla fall 45 min åt gången i hyfsat rask takt, men nu går jag långsammare och för att inte ta ut mig går jag 20-30 två gånger per dag istället.

Just idag är jag lite "låg", jag tyckte att jag igår kände att jag verkligen kommit igång med min arm, den pendlar bra när jag går och rörligheten börjar så sakta komma tillbaka. Men idag är jag svullen under armen... Såren under armen är mer röda och irriterade. Det var lite irriterat där även när läkaren tittade på det i tisdags, då sa han att det inte var något konstigt alls, men nu har det blivit mer rött. Jag känner tydligt att det är svullet då jag inte alls "pendlar" lika bra med armen idag, det tar liksom "emot". Jag ska till sköterskan på Kirurg mott imorgon så jag får väl ta det med henne då.

Det går MAGSJUKA "på byn" (i skolan)! Usch, jag brukar inte alls vara "rädd" för den. Vi drabbas ofta, så har det alltid varit, och barnen är inte heller hysteriska över det, de vet hur de ska agera. Endel får lätt förylningar, vi får ofta magsjuka... Tror inte det har med hygien etc att göra utan vi bara får det. Vi har väl "fel" bakterieflora i magen ellet så. ;-) Freja lekte hos en kompis flera timmar efter skolan i torsdags, och på natten till fredagen fick kompisen magsjukan... :-(

Men NU, nu vill jag INTE ha magsjuka! Jag gick riktig panik när jag fick sms av kompisens mamma att kompisen låg i magsjuka. Jag kan bara inte tänka mig att ligga och kräkas med "nyuppskuren" buk! :-( ;-) Bara att hoppas att Freja inte blev smittad i torsdags. Min erfernhet är i alla fall att det snarare är regel än undnatag att det är MER än 42 timmars inkubatiuonstid, så ännu är inte faran över...

Må väl!

Jag nyser!!!

Aaaaj! Mina magmuskler är förintade!

Idag är det två veckor sedan min operation. Jag har BANNEMIG icke nyst en gång sedan dess. Men idag har jag börjat... Jag är annars, och har alltid varit, en sådan som nyser högt och många nysningar efter varandra, förkyld eller inte. "Allergi-nysningar" kallar jag dem.

Det var inte skönt att nysa kan jag intyga... De få magmuskler jag hade är borta, förintade, sönderskurna... ;-) Men de SKA på plats igen!

Magnus gör ju också allt för att få mig att skratta (på sitt lilla vis med många konstiga uttryck och miner). Att skratta är ju TYVÄRR inte heller jätteskönt! :-( Men det är så klart värt att skratta och säker jättebra för mina magmuskler. ;-)

Jag skrattade något så kopiöst i torsdags då jag blev skjutsad av svärfar Bengt i bilen till stan för nyinställning av Frejas glasögon. Vi ställde bilen lägligt så det var inte långt att gå för mig. Oj vad Frjea tyckte att jag gick låååååångsamt! Fast då hann ju hon "fönstershoppa" på Borgmästaregatan. ;-)

Jag fick som sagt var ett skrattanfall i svärfars bil. Jag satt i telefon med Magnus som skulle storhandla den dagen. Vi behövde en säck blomjord och den skulle Bengt, jag och Freja handla på Maxi tänkte jag. Bengt sa att det var väl bättre att Magnus handlade det också. Jag sa då till Bengt lite mumlande på engelska att det ju är fars dag på söndag och Freja och jag MÅSTE in på Maxi för att köpa en liten present. Bengt (och Magnus i telefonen) bara skrattade och sa att jag är ju rolig. Magnus pratar ju för 17 bätter engelska än jag! ;-) Jag tänkte liksom att jag pratade för att barnen inte skulle förstå, men det var ju så att säga för att inte Magnus skulle förstå vad vi skulle göra!

När vi kom hem hade svärmor Mia maten på bordet och då vi satt och åt skulle det ju berättas för henne också, med resultatet att min mage bara värkte!! ;-)

Annars mår jag väl ok... Är tröttare än vanligt, men det var inget konstigt sa sköterskan jag träffade igår på sjukhuset i Karlshamn på återbesöket.

Jag går med korsetten dag och natt, på gott och ont. Jag behöver den för att överhuvudtaget kunna stå upp, och för att jag överhuvudtaget ska kunna exempelvis lyfta en kopp kaffe, men min rörelsefrihet blir tyvärr väldigt begränsad med den på. Min rygg värker av att vara så "stel" liksom. Jag är beordrad att ha korsetten dygnet runt i tre veckor, därefter dagtid i ytterligare tre veckor.

Läkaren sa igår att det ser sååååå fiiint ut! Tack sa jag! Jag hoppas dock att tyngdlagen verkar, så att jag får samma "häng" i det "nya" som det gamla. ;-) Så kommer det att bli sa han, nu är det så "ny-sytt", trådarna är säkert kvar ännu ( jag är sydd med sådana som kroppen själv "äter upp"). Det kaaan dock bli en liten liten "fixa till-operation" om ett tag. Det kunde han inte säga ännu. Han pratade om "flikar" (?) som kanske behövde fixas till. ;-)

Nu är jag hemma "och tar hand om mig". Jag vilar (men inte för mycket, rörelse är bästa medicinen enligt farbror doktorn!), och tränar upp rörlighet i armen, som påverkas enormt mycket av sådana här operationer, och jag promenerar för att bygga upp styrka i mage/buk igen. Magnus min hjälte tar just nu hela markservicen med lämning, hämtning, matlagning, diskning mm. Jag hjälper så klart till med det jag kan, ska faktiskt FÖRSÖKA vika lite tvätt nu. Han har ställt strykbrädan i sovrummet, den har en bra höjd att vika tvätt på. Han får dock lägga in i garderoberna, det är på tok fel höjd.

Jag ska ju ta blodförtunnande sprutor själv i låret i tio dagar (sista idag!). Jag var en tuffing första fem dagarna och klarade det själv, men dag sex tog det emot något enormt, jag KLARADE det bara inte. Jag började nästan hyperventilera (inte lätt med korsett på som gör att man redan från början andas "högt upp" liksom!). Jag ringde sjukvårdsupplysningen och frågade om råd och de skickade hemsjukvården hit inom en timme! Vilken enorm service, TACK för att jag bor i Sverige ville jag spontant utropa! De har sedan kommit alla kvällar och gett mig sprutan. :-) Underbara goa sköterskor (och en manlig). :-)

Barnen är så duktiga här hemma. Freja har verkligen förstått att mamma inte har full ork ännu. Tuva lillpluttan är ju bara fem år, och har väl inte riktigt samma förståelse... Men hon är också duktig! ;-)

Men barn är ju för sköna. Jag låg till sängs i måndags kväll mellan halv sju och halv åtta eftersom min rygg värkte något enormt efter dagens bravader. Jag hade varit på ett besök till sköterskan för omläggning, jag var och tittade på Freja när hon var i ishallen med skolan och jag ville så gärna gå med på Frejas utvecklingssamtal i skolan (ja jag veeet jag har lite svårt att "lämna över" helt till Magnus!). Då på kvällen när jag låg där kom tjejerna gång på gång upp till mig i sängen och de hopp-hoppade runt där. Aj AJ aj, sa jag, min RYGG! De kom ihåg sig i tio sekunder, sedan var de där igen, hopp-hopp- hoppsan... ;-)

Må väl! :-)

Några bilder

Finns liksom inga ord... sjukhusmat...

Barnen "åker säng". Mycket rolig aktivitet tyckte de.

Det schema de "kollade mig" efter. I början varje kvart, sedan en gång i timmen osv.

- He he, barnen, se ni mammas STORA blåmärke?! ;-)

Min bröstrekonstruktions-operation

Dagen var inne, det var tisdagen den 2 nov och jag skulle få "tillbaka" mitt vänsterbröst som hade operats bort tre och ett halvt år tidigare pga bröstcancer.

Inskrivning på kirurg-ortoped avd i Karlshamn väntade. Jag skulle jobba halvdag var det bestämt. Jag skulle inte vara i Karlshamn fören kl fyra. Vi hade fotografering på jobbet den dagen och då är det alltid bra om man är med. Klockan tolv hämtade pappa mig på jobbet och skjutsade hem mig. I bilen ringde mamma och var orolig och frågade om jag inte skulle dra mig ur operationen, den är ju så STOR menade hon på! Ja, den är stor sa jag, men jag VILL och är nu laddad för detta, sa jag! DÅ, om inte förr, blev jag nervös!

När jag sa hej då och kramade pappa hemma på garageuppfarten kom små tårar... Från båda två tror jag minsann! Jag tror vi båda blev lite påminda om min stora bröstcanceroperation för tre och ett halvt år sedan.

Jag slängde mig i duschen och tvättade mig i Descutan, någon slags anitbakteriell duschkräm jag fick med mig hem efter inskrivningssamtalet. Klockan tre kom Magnus hem från jobbet och då körde vi mot Karlshamn. Han hade haft en orolig eftermiddag med mycket tankar han med, sa han. Jag tror vi alla hade mycket tankar inför detta faktiskt... Att jag skulle lägga mig på operationsbordet frisk liksom...

I Karlshamn fick jag genast träffa läkarna som skulle göra operationen på onsdagen, alltså dagen därpå. De gör tre sådana här operationer på hösten och tre på våren, inte mer. Operationen heter Bröstrekonstruktionsoperation med fri lambå. Ha ha, lambå tycker jag låter som en maträtt!! Lambån är alltså det de tar från buken på mig, och gör nytt bröst av (vävnad + blodkärl). Här blir inga silikontuttar inte! ;-) Doktor Martin Raichman är stationerad på Blekingesjukhuset och doktor Anders Liss jobbar i vanliga fall i Uppsala. De kom precis från den andra operationen den veckan. Anders ritade och mätte och gjorde uträkningar ”på mig” med spritpenna. De var himla skojfriska, när vi skildes sa de ”vi ses imorgon bitti”, men ändrade sig och sa ”ja, vi ser dig, du ser ju inte oss, ha ha”! ;-)

Jag fick dela rum med tjejen/kvinnan som gjorde operationen först av alla, i måndags. Hon mådde oförskämt bra! Det kändes skönt att se, för mamma hade verkligen gjort mig nervös med sitt samtal i bilen! Jag vet ju att man inte kan jämför med någon annan eller så, men det kändes bara så gött att se denna kvinna.

Magnus körde hemåt vid sextiden. Då kunde jag bara – vänta på morgondagen... ;-) Det kom en sköterska och gav mig en blodförtunnande spruta i magen. Denna fick jag reda på att jag skulle ta ett tag framöver – och själv därhemma! Detta bara för att undvika blodpropp i det nya bröstet med tillhörande blodkärl. Det är verkligen rörmokeri på hööög nivå!

På onsdagsmorgonen blev jag väckt kl halv sex. Då var det dags för dusch nr tre i Descutan (nr två gjorde jag på kvällen). Jag blev skjutsad i sängen till operation kl halv åtta. Det var två goa operatiosnsköterskor som mötte upp mig på operation. Nu väntade lite ”pyssel” och grejer, innan de kunde söva mig. Jag fick bla ett varmt täcke på mig (från ett värmeskåp), och något som såg ut som en ”te-huva” på huvudet! Jag skulle ju vara sövd många timmar, och då får patienten INTE frysa, det är inte bra.

Slutligen var jag i alla fall inne i själva operationsrummet. Då kom fler ”yrkeskategorier” och presenterade sig. ”Oj, ni blir många” sa jag! Då är man verkligen ett ”operationsobjekt”, utan något eget på sig! Jag har ju dock glasögon och de hade jag fortfarande på mig. Jag minns, och blev så glad, för det var en tjej i operationsteamet som sa att jag hade så snygga glasögon! Jag sa att de var nya och hon sa att hon tycket de var så läckra med fjärilarna på skalmarna. :-)
Jag fick sedan lite sömnmedel, så att jag blev lite ”lullig”. Därefter sa de ”nu ska du få sova”, och så somnade jag bums.

När man sedan vaknar känns det ju som att de nyss sa ”nu ska du få sova”, men det hade gått ca fem timmar då och kl var mellan ett och två på eftermiddagen! Jag kördes upp till en speciell ”obs-avdelning”, där man alltid får ligga efter denna typ av operation. De behöver nämligen komma och checka lambån och blodkärlet en gång i kvarten under de sex första timmarna, sedan mer och mer sällan. Det har de inte resurser till på ”vanliga” uppvakningsavdelningen.

Jag låg där och mådde helt ok, ingen smärta eller så. Dock kände jag att hjärtat ”levde lite rövare” på mig... Det kändes lite otäckt. Tydligen oroade det sköterskorna också, för det pratades och grejades väldig mycket vid min säng! DÅ blev jag lite orolig i kroppen. Vad hände egentligen? Det kom en hjärtspecialist minns jag. Vad han sa eller gjorde minns jag inte. Jag minns bara att jag var såååå TRÖTT! Man är ju dödstrött efter en operation, och de lämnade ju inte mig i fred något eftersom de skulle kolla lambån OCH detta med hjärtat. Jag minns att Martin Raichman och Andres Liss också kom och pratade vid min säng och jag hörde att de sa att själva operationen hade gått jättebra. Plötsligt kom en av sköterskorna och sa att jag skulle få medicin mot att hjärtat gick fort + en blodtrycksmedicin. Därefter blev det liiite lugnare vid min säng! Jag kunde slumra litegrann. Magnus ringde vid fyra tiden på eftermiddagen. Jag orkade faktiskt prata med honom. Jag nämnde det med hjärtat, men sa att ring bara mamma och pappa och säg att operationen har gått bra (för det hade den ju!).

Jag låg där och dåsade. Det slog mig att det var onsdag och Bonde söker fru på TV! Min rumskompis som hade gjort operationen på måndagen berättade att hon hade fått in en TV på rummet på obs-avdelningen. Jag frågade sköterskorna om jag inte skulle kunna få in en TV och ”lyssna” på Bonde söker fru. Jag sa att titta orkar jag inte göra, men att lyssna på det hade varit skönt. Jag ville skingra tankarna lite. Det fick jag!

Jag hade samma sjuksköterska + undersköterska-team fram till kl nio på kvällen, då kom kvällspersonalen. De kollade min lambå varje timme hela natten. Jag fick ett illamåendeanfall på eftermiddagen och ett på natten. Fy, precis som jag fick efter förra operationen. Det är hemskt! Man bara kallsvettas och mår sååå illa! De kom rusande, undersköterskan med kall tvättlapp till min panna, sjuksköterskan med illamåendemedicin i sprutform. De kollade blodtrycket just i anfallet, och det var inte att det föll, som de trott förut, utan det är nog narkosen som är inblandat i det hela. Narkosmedel är starkt och påverkar mer än man tror! Magen är ju också helt tom, magens rörelser då kan också ge illamående. Jag kände nästan som en ”hungerkänsla” precis innan ”anfallet”.

Jag minns att Martin Raichman och Andres Liss även kom upp till mig på denna ”obs-avdelning” kl tio på kvällen! Jag sov och såg plötsligt bara två mörka figurer i vanliga ytterkläder vid min säng, jag blev faktiskt rädd! Det sa jag. Då skojade de och sa att det var bara två skogsmulle som var där och tittade till mig! ;-) Ja, sedan såg jag ju så klart att det var dem! :-)

Nu efteråt vet jag att de var där eftersom de ändå hade ett ärende till tjejen jag delade rum med uppe på kirurg avd (hon som hade opererats i mån). Hon hade nämligen lyckats dra av sin ”elektrod” som man har inopererad och som de kollar blodflödet i bröstet med varje kvart, varannan timme osv. Dessa doktorer har ju jour efter sådana här operationer och var tvungna att kolla upp detta. Då passade de på att titta till mig också. Det var inga problem med den här tjejen, inget hade förstörts, sköterskorna fick bara kolla hennes blodflöde med en doppler i stället (sådan man lyssnar på hjärtljuden med när man väntar barn).

Torsdag morgon. Äntligen fick jag frukost!!! Te och macka smakade så gott! Jag fick även sätta mig på sängkanten och tvätta mig litegrann. Det var skönt! Jag fick också tillfälle att ”se vad de gjort med mig”. ;-) Jag hade en hård gördel (korsett) om mage/buk, och hade nålar (dropp) i fötterna, jag hade tre ”drän” (dränage) och en katater... Puh! ;-) Och ett nytt högerbröst!!!! Men jag mådde helt ok! Magnus ringde även en gång till och jag berättade läget för honom. Jag bad honom ringa mamma och pappa och informera dem om läget. De ville ha mig kvar några timmar extra på obs-avdelningen pga mitt oroliga hjärta.

Jag låg sedan och kucklilurade på obs-avd fram till kl ett, då de körde mig till kirurg avd där min rumskompis väntade på mig. Hon var faktiskt lite orolig, då jag inte kommit upp på rummet på morgonen. Det var annars det som var bestämt. Men jag kom ju upp ”bara” fyra timmar senare. ;-) Jag hade dessutom GLÖMT att säga till mamma och pappa att det var bestämt att jag SKULLE tillbringa natten på obs-avdelningen. De var oroliga hela torsdagen fram till jag sms:ade kl fyra och sa att jag mådde bra. Magnus hade dessutom GLÖMT att ringa mamma och pappa på morgonen och berättat allt. Det första mamma och pappa hörde av mig var alltså kl fyra på torsdags eftermiddagen och det var i ett sms där jag skrev att allt var ok men att hjärtat strulat! Jag trodde ju då att de ändå hade fått en bakgrundsbild av Magnus... (Nu får man ha mobil på kirurg avd – sååå himla bra!)

Jag ringde till mamma och pappa på torsdagskvällen sen, och då hörde de ju att jag var ok! Min rumskompis hade hört hur min telefon hade tagit emot massor av sms under onsdagskvällen och torsdagsmorgonen. Jag hade den på ljuslöst men vibrationen var på. Jag ringde även till Freja och Tuva och sa godnatt. De tyckte att jag lät som vanligt, skönt! :-) Jag tog ett kort på mig själv i sjukhussängen där jag skrattade och såg ut ganska mycket som vanligt och skickade i mms till mamma och pappa, och Magnus så han kunde visa barnen.

Torsdagen flöt i sakta lunk. Jag var inte uppe något mer ur sängen. Middagen fick jag i sängen.

Men fredagen startade bättre! De drog de två dränen jag hade i buken. Sjukgymnasten kom och jag fick sitta upp på sängkanten en stund. Han kom med en ”gåstol” och det var sååå skönt att stå i den och bara få sträcka ut sin rygg (så gott det nu gick då jag hade blivit av med ca tio cm ”hud” och vävnad från magen - det stramar bra vill jag lova!). Jag satt upp på sängkanten och åt middag. Min rumskompis åkte hem på fredagen, hon var verkligen piggare än genomsnittet som gör denna operation!

Mamma och pappa kom på besök på fredagskvällen. :-) De tyckte det var skönt att se mig så pass pigg. Jag visade dem det enorma blåmärke jag hade långt ner på högerarmen och de fick även se nya bröstet (he he, lite blodigt). ;-)

De kom och kollade blodtillförseln till mitt nya bröst med jämna intervaller under hela sjukhusvistelsen. Allt var bra med det hela tiden. De ”tryckte” lätt på det nya bröstet och såg att huden blev vit, den skulle sedan fyllas och få normal färg igen inom tre sekunder. Med elektroden jag hade inopererad lyssnade de på blodflödet i bröstet i någon ”manick” som satt på sängen. Det lät som när man lyssnar på bebisens hjärtljud i en ”doppler” när man väntar barn och är hos barnmorskan.

Under lördagen slutade jag med den starka starka smärtstillande medicinen. Då började jag må så mycket bättre! Den starka starka smärtstillande medicinen gjorde mig så yr. Jag kunde vara uppe och gå mycket mer! Det är ju mycket viktigt att man är uppe och rör sig efter alla typer av operationer, för att förhindra blodproppar. Jag hade dock såååå jäkla svårt att ta mig ur sängen till en början. Sjukgymnasten försökte lära mig en ”rulla ur sängen- teknik”. Under senare delen av lördagen började den tekniken funka hyfsat, men inte prickfritt... ;-) Man ska lägga sig på sidan, ta ner benen i golvet, då ska, vips, tyngdlagen göra att överkroppen hänger med och man sitter på sängkanten! ;-)

Jag hade en liten ”pipa” att andas i. I den skulle jag andas minst tio andetag i varje timme. Den fungerar som så att man andas ut med ett motstånd, vilket gör att lungorna vidgas. Detta för att det inte ska samlas slem i lungorna, och för att lungorna inte ska sjunka in. Det är nämligen inte direkt ”gött” att ta djupa andetag då de skurit upp buken från höft till höft... Jag har tack och lov inte alls fått många ”host-känningar” sedan operationen, men några fick jag på sjukhuset. Jag försökte då att liksom harkla upp slemmet. Jag fick också varmt te och då löstes slemmet upp.

Pappa kom ensam och hälsade på på lördag eftermiddag. Jag var då svältfödd på Internet, så han hade till min stora glädje sin dator med sig! Han hade även kaffe och mammas nybakta mazariner med. Jag hade INGEN matlust alls fram till söndag lunch, så någon kaka ville jag inte ha. Jag började ta enbart Alvedon under söndagen (skippade Citodonen) och det var nog därför min matlust kom åter under söndagen, trodde sköterskorna. Stark smärtlindrande medicin kan påverka matlusten.

På söndagen kom så ÄNTLIGEN Magnus, barnen och farmor och farfar och hälsade på! De blev förvånade att jag var så pass pigg! Jag var uppe och knallade i korridoren då de kom. De hade med sig fika de med. Den här gången var jag mer sugen, i alla fall på kakan. Kaffet smakade så där...

Barnen fick titta på såret och blåmärket, de VILLE verkligen se och var mycket intresserade! Jag pussade och kramade så mycket jag kunde på dem. De ”åkte säng” upp och ner för glatta livet! När de åkte efter två timmar var jag riktigt trött, men det var så mysigt med besök! Jag tycker ändå det känns bra att barnen fick denna "positiva" bild av operation och sjukhus, det är verkligen så vi vill att vi i hela familjen ska känna efter allt negativt och "sjukt" då för tre och ett halvt år sedan!

På kvällen ringde Tuva och grät och var så ledsen. Hon saknade mig. Hon hade sagt flera gånger i bilen på väg hem att hon saknade mig. Veckan hade gått så bra, men hon blev så påmind om mig när de hälsade på.

På måndagen fick jag besked om att jag kunde åka hem! Under förmiddagen fick jag besök av en annan sjukgymnast som var mycket bra att prata och diskutera träningsmöjligheter med.

Jag hade tänkt att jag skulle duscha där på morgonen. Det är skönt att komma hem ren och slippa tänka på det de närmaste dagarna. Jag var stursk och tyckte att detta fixar ju jag! Jag satte mig på en duschstol och tog av gördeln - och sen var jag nära att svimma!!! Jag fick ringa på sköterskorna. Jag kunde bara stöna fram ”jag håller på att svimma, detta fixar inte jag!”. Det var sååååå OBEHAGLIGT att ta av gördeln, den är verkligen där på gott och ont. Den sitter som 17, men den ”håller in” alltihop! ;-) När jag tog av den kändes det som att hela buken skulle spricka upp igen! (Det skulle den så klart inte göra, men jag fick den känslan!) Jag fick hjälp till sängen och där låg jag sedan i en timme och bara pustade! Jag ville gå upp efter en kvart men de sa att jag skulle ligga en stund till eftersom jag varit så nära att svimma.

Jag fick krasst konstatera att jag inte fixade en dusch just då. Jag blaskade av mig rejält i stället, och fick hjälp att tvätta håret. :-)

Krafterna kom fort åter, och när Magnus hämtade mig kl två var jag så redo att åka HEM! :-) Dock oduschad! ;-)

Tappat första tanden!

Tuva tappade sin första tand i tisdags på dagis. Hon kände att den var lös när hon sov hos farmor och farfar på höstlovet.

Våra barn är såååå tidiga med att tappa tänder! Freja var också precis fyllda fem då hon tappade sin första. Många av Frejas kompisar började inte tappa förren de började i förskoleklass (dvs 6 år).

Man blir så nostalgisk, minns det som igår när Tuva fick denna lilla pluttiga tand. Oj oj, hon hade det tufft (tuffare än Freja) när hon fick tänder. Dreglade och hade det himla eländigt, lillstumpan... ;-) Minns att Magnus var i Tyskland på jobb. Mamma kom ut och avlastade lite. Jag fick gå in till grannen och "låna tillbaka" min Baby Björn bärsele jag hade lånat ut till dem, för Tuva ville bara vill bli buren! ;-)

Äntligen hemma!

Kom hem i måndags eftermiddag. Allt har dock gått bra, tror jag berättar mer en annan dag. ;-) Har svårt att sitta still vid datorn några längre stunder...

På bilden, jag och barnen på sjukhuset på söndagen då de hälsade på mig. De var på besök i två timmar. Oj vad tiden gick fort! :-) :-)

Må väl! :-)

"Piffat" till stortjejens rum.

Freja har ju en hög loftsäng i vilken hon inte gillar att sova. Helt ok för oss, det gör liksom inget. Den är bra att ha ändå, det är en extra "lekplats" i hennes lilla rum. Det lär hamna en sådan i Tuvas rum framöver också, för hennes rum är lika litet det. Freja har haft en resårmadrass liggandes på golvet ett bra tag nu, men i helgen fick hon äntligen ben på resårmadrassen!

Hon fick även tre nya konsollhyllor, konsollerna har samma träslag som hennes golv ("björkigt" laminat). På konsollhyllorna kan hon ha sin stereo, böcker hon eller vi läser, sin klocka och sina talböcker mm. Det blev sååå himla mysigt! Man vill bara ha det själv! Vi köpte även en plommonfärgad "rya-matta" (inte en riktig, superbillig, bara 149 kr!) på Rusta här om dagen, vilket är en färg som går igen i hissgardinen som mormor sydde till henne då hon fyllde år i maj.

Må väl! Skriver igen framöver då jag kommer hem från sjukan. Opereras på onsdag, läggs in imorgon. Blir inlagd i en vecka.

Kram!

(Tuvas huvud med på ena bilden ser jag!) :-)

Mysmåndag

I morse skjustade Tuva jag och Nette Freja och Sanna till deras dag-gympaläger. Det var en ganska lugn och skön morgon utan stress för lägret började inte förren kl nio, så det blev en liten "höstlovs-sovmorgon" ändå! :-)

När vi hade lämnat dem körde vi in till den stora staden. Jag skulle hämta pizzarullar/bullar till Freja från mormor. Freja ska ha det med som matsäck imorgon på lägret. Idag har hon med sig pasta och kassler.

Tuvas ärende i stan var att gå in på BR Leksaker för att "bränna upp" de pengar hon fick av gammelfarmor Gulli på födelsedagen. Hon tittade på en massa "krafs", men gick sedan på en "Disey Princess-aktivitets grej" som såg ut som en telefon och en som var som en hård bok liksom. En av dem ville hon ha! Men de var från 3-5 år. Det fanns en mini laptop med Disney Prinsessorna också (också en "aktivitetsgrej") och den var från 5-7 år. Den försökte jag övetala henne att köpa, och det gick hon slutligen med på. Känns som att liiite utmaningar behöver hon, Tuvan. ;-) Nu är hon så nöjd med den!

Nette köpte födelsedagspresenter och någon juklapp inne på BR. Efter det bestämde vis oss för en god "på stan-fika" på Lennarts Konditori. Det är ett "riktigt" kondis det!! :-) Det var spännande speglar i taket där tyckte Tuva! Jag och Nette satt och pratade, och Tuva spelade på sin laptop.

I affären hos pappa höll jag på att glömma pizzarullarna! Tur jag kom ihåg dem, det var ju mitt ärende i stan!! ;-)

På vägen hem körde vi inom Human Bridge secondhand. Vi hittade inget speciellt, men tre böcker till Frejan blev det. En om rymden, en lätt att läsa och en MYCKET lätt att läsa (ev mer till Tuva om något år).

Nu leker Tuva med sitt Lego-hus. Jag dricker en goood kopp kaffe!