får man ha i.... plånboken! ;-) Tuva och jag var i väg i god tid till simskolan i morse. Alltid skönt att slippa stressa - trodde jag.
I rondellen vid Maxi ringde Magnus, simväskan stod hemma i hallen! Jag tog en extra svängom i rondellen och körde in på Maxiparkeringen. I telefon bestämde vi oss för att det helt enkelt fick bli ett litet handduks-köp på Maxi som ju öppnar kl åtta (kl var halv nio). Tuva hade nämligen tagit på baddräkten hemma, så den hade vi ju med.
Stressade in där och hittade en vanlig handduk för 79 kr. Tänkte att den blir bra, men Tuva gick direkt på en Hallo Kitty-handduk för 99 kr. Det fick faktiskt bli den... Det skiljde ju bara 20 kr mellan de båda handdukarna. Ååå så glad Tuva blev för sin Hallo Kitty-handduk! :-)
Vi hann precis till simskolan, vi fick t o m vänta en liten stund på uppropet. Jag satte mig sedan i den stängda kaffeterian och väntade på att simskolan skulle ta slut. Sedan väntar som vanligt trängsel på "autoban" när Tuvas grupp (och de två andra grupperna) slutar, och nästa tre (fyra?) grupper ska börja och därför behöver duscha av sig innan. Puh, har upplevt detta under mååånga år nu då ju Freja gick på simskola tidigare, nu alltså dags för trängsel med barn nr två... Tur man inte har fler som ska genomgå simskola nu! ;-) Nu på slutet med Freja har man ju i stort sätt låtit henne sköta sig själv, man har mest stått vid sidan om och gjort sig så liten som möjligt och bara räckt henne schampoo mm. Nu får man ju tränga sig fram med Tuva framför sig för att hjälpa henne med dusch och hårtvätt.
Denna unge förresten! ;-) Jag förutsätter att säger hon på morgonen "jag tar baddräkten under", så menar hon UTAN trosor. Jag kollar inte ens detta. Men när jag efter simningen hjälpte henne av med baddräkten blev jag alldeles paff - hon hade trosorna under baddräkten! Ha ha, det var så man skämdes ju! ;-)
Annars har veckan varit tuff. Rolig och härlig på många sätt och vis, men jag har varit himla trött. Jobbade i måndags, vilket jag inte brukar, eftersom vi hade planeringsdag på jobbet och alla så klart skulle vara med. Men veckan blev på så vis så lång för mig. Vi hade dessutom personalmöte på tisdagkvällen sedan, så jag längtade hem! ;-)
Självförvållat var däremot den ommöblering i vardagsrummet som skedde i måndags och tisdags. Vi köpte en begagnad TV i söndags. Den krävde en ommöblering helt enkel. Ååå, en så snygg (kan man säga det om en TV?) Bang & Olufsen TV. Den gamla TV:n kunde vi vända så att man såg TV i köket. Bra till en början tyckte vi, men nu sista tien har det gått överstyr. Barnen glömmer äta och spiller som bara den för att de glömmer hålla sig över tallriken mm. Den här nya går INTE att vända. Den står på en enkel (men så snygg!) TV-bänk som Magnus gjorde i måndags kväll och oljade in under tisdagen.
Ommöbleringen då? Ja, i måndags när jag kom hem från jobbet drog vi igång. Freja var då hos en kompis. Oj vad Tuva tyckte detta med ommöblering var spännande! Jag tror barnen mår bra av förändringar, det gör kanske att de får utlopp för lite av sin upptäckat-prova på-förändrings-lusta, vad vet jag? Vi flyttade ju mycket när jag var liten, jag menar inte att man ska vara så drastisk som att flytta var och varannat år, men om sagt var, att möblera om ibland tror jag bara är stimulerande för alla sinnen! :-)
Tuva hjälpte mig att tömma bokhyllan på böcker. När böckerna var utburna och stod i högar på golvet, öppnade hon "spritskåpet" och började tömma det (inte bokstavligen då förstås!). ;-) Åå, hon var så engagerad i denna ommöblering!
Men när hon skulle sova sedan blev hon lite nervös... Det såg inte ut som vanligt när hon låg i sin säng och tittade ut i vardagsrummet... Det blänkte otäckt i vitrinskåpsdörrarna av gatubelysningen utanför. Mitt i natten vakande hon av att det hade blåst upp till full storm ute och det gnisslade och lät i hela huset, och hon trodde det var tjuvar inne. Hon pekade mot vardagsrummet... ;-)
I fredags vaknade jag med ont i min högerarm. Precis på insidan av armbåden, eller insidan av armvecket, vad man nu säger. Det fanns någonstans i bakhuvudet ett minne av att rosfebern kändes så. Jag hade det för två år sedan, men då i min "sjuka" vänstra arm (den jag har tagit bort lymfkörtlar i pga cancern). Rosfeber beror på vanliga hudstreptokocker som blir för många, och som kroppens lymfsystem inte klarar av att bryta ner. Detta inträffar oftare på personer med nedsatt lymfsystem, som man ju har när man blivit av med en massa lymfkörtlar.
Rosfeber kräver antibiotika, så jag ringde vårdcentralen. Jag fick en tid kl elva. Meeen, det var inte rosfeber! ;-) Det var en inflammation i en sena. Jag kände värsta knölen där inne och oj vad den ömmade! Det kändes skönt att få en förklaring. Huu, jag är "allergisk" mot knölar... :-( Jag misstänker att jag fick inflammationen av att jag överansträngde armen när jag först tömde bokhyllan på böcker, och sedan ställde in alla igen, tidigare i veckan.
Det hände en tragisk dödsolycka på vår väg över slätten i fredags kväll. Det var såpahalt på den vägen under fredag eftermiddag. Det hade töat och nästan regnat under dagen, på eftermiddagen blåste det upp, och samtidigt blev det kallare. Detta är värsta scenariot för denna öppna väg, den blev glashal! Grannen skrev på facebook någon timme innan dödsolyckan att hennes man hade sett en bil som snurrade på vägen och sedan flög ut på åkern. Den föraren klarade sig med blotta förskräckelsen, men kl åtta på kvällen sker så den tragiska dödsolyckan mellan en personbil som får sladd, kommer in på motsatta körbanan och krockar med en skåpbil... Minst tre barn här i vår lilla by har mist sin mamma...
Fyy, jag blir sååå illa berörd av just barn som mister sin mamma, vet inte om det beror på min egen "sjuka" då för fyra år sedan. När jag läste på blt-webben på fredagkvällen gick ju tankarna genast till om det var någon från vår by inblandad. Det är ju lika hemskt även om det inte varit det, men alltid extra tråkigt om det är någon i ens närhet. Huuu, många av Frejas kompisars pappor kör ju sk "skåpbilar" i sina jobb, så Magnus och jag tänkte ju först om det var någon familj i vår by som mist sin pappa, men det var alltså i personbilen personen som dog satt, och det var en mamma...
I går lördag åkte jag med Nette Sanna och Freja till tekniksimmet för att sedan stanna kvar i stan medan de körde hem. Det var Nettes tur att köra. Jag hade lovat att hjälpa mamma och pappa i affären på lördagen. De nya ägarna tar ju över på tisdag, och mamma vill lämna över en ren fin städad affär. Jag skulle även lämna de affärsnycklar jag nu haft i min ägo i 15 år. Inga mer kissepauser i affären efter bio på kvällen, inga mer "sena-lördagseftermiddagars-handlingar" i affären (bra om man spontant blir bortbjuden och behöver en liten "gå-bortpresent", eller GLÖMT att man är bortbjuden) etc. ;-)
Barnen kämpar som djur på tekniksimmet! Oj vad starka de är ändå! De simmar en hel timme i ett sträck! Jag hade inte orkat det! ;-) Igår fick tjejerna lite fika i kafeterian efter simningen. Det har inte gått att göra så en enda gång på simskolan eftersom den har varit på söndagar, och då har inte kafeterian öppnat förren långt efter simskolan. Kaffeterian öppnar tio på lördagar.
Affären ja... Nu går en epok i våra liv i graven. Glädjande är att mamma slipper stänga sin älskade Ulla Lander Prylar & Presenter, bara ge stafettpinnen till en ny ägare. :-) Smedjegatan 6 Presenter & Heminredning, ska affären heta nu. Låter bra tycker jag! Jag önskar verkligen de nya ägarna lycka till!
Må väl! :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar