Det har (som vanligt) varit en intensiv vecka. Fullt upp på jobbet och hemma. Torsdag är den dag jag slutar tidigt, men då har jag ju öppnat stället och gått upp kl fem, så då är jag dessvärre ganska trött när jag kommer hem... Jag är ju ledig på måndagar, men i måndags hade vi personalmöte, så jag var tvungen att åka in till jobbet på kvällen ändå.
Det har verkligen varit varierande väder den här veckan. Det töade som 17 i början på veckan, men på torsdagen var det kallt och riktigt isigt och halt på morgonen när jag gick till bussen. Jag vurpade till rejält, men hittade balansen igen, precis när jag var vramme vid busshållplatsen. När jag och barnen gick hem från fritids och dagis tog vi grusvägen hem, och då märkte Freja att det var värsta bästa skaren på hela "ängen" utanför vårt hus. Fantastiskt att bara kunna gå uppe på snön! Det slog mig att NU var det ju läge att i alla fall få testa sina längdskidor! De har inte rastats sedan i feb -10. ;-) Det är först nu jag känner mig så pass återställd efter operationen att känner att jag kan åka skidor! När snön kom var det inte att tänka på att åka skidor.
Sagt och gjort, vi gick bara hem och åt en varsin macka och så gick vi ut och åkte skidor! Gud i himmeln så halt det var, jag höll banne mig på att bryta lårbenshalsen när jag kom ut på vår veranda med trägolv. Pjäxorna är ju ganska hala under insåg jag... Nästa "vurpstopp" var utanför garaget. Ja så höll det på. Det kändes skönt att få på skidorna, då kände jag mig faktiskt stadigare. ;-) Jag föll två gånger under skidturen. Jag insåg då att jag är smidig som ett kylskåp och BÖR hålla mig i stående position hela tiden. Ja, det är rent skrämmande så svårt jag hade att ta mig upp från marken! Tuva, som föll gång på gång på gång, tog sig upp till stående helt utan hjälp och det såg så lätt ut! ;-)
Jag är verkligen hemskt rädd att trilla... Vet inte om det helt enkelt är åldern, eller att jag är (känner mig?) "mörbultad" i kroppen efter allt jag varit med om i livet (canceroperation, cellgifter, rekonstruktionsoperation etc). Puh, ska vi till fjällen framöver (vilket vi verkligen VILL), måste jag hitta tillbaka till lite av min smidighet och oräddhet i snön (backen!) känner jag! ;-)
Idag hjälptes Magnus och jag åt med städnigen, vilket gjorde att jag kände att jag hade tid att ge mig iväg och åka lite pulka med barnen i den lite högre backen i byn. Idag gick det fort ner, det var riktigt isigt och halt i backen! Freja hade Karolina här också, så hon hängde på. Tuva hade med det roliga "åkdonet" de fick förra vintern, en slags hal skummgummiplatta helt enkelt. Den bara slänger de sig på och susar ner för backen med huvudet före. Tuva och Freja skojbråkade om vem som skulle ha den, och det slutade med att Tuva hamnade underst och Freja slängde sig på henne och så susade de ner! Sen skulle de åka så hela tiden! ;-)
Pappa kom på besök i eftermiddag. Han är gräsänkling eftersom mamma är i Stockholm på Formex-mässan. Hon är med de nya affärsägarna som lite hjälp, men även för att presentera de nya ägarna för några av sina leverantörer, ex Färg&Form, som har de fina "moln-produkterna" och Ernst kollektionen (Ernst Kirchteiger). Lite avis på att hon är där är jag allt, jag har varit med henne där på mässan ett antal gånger. Det är mycket roligt att gå där.
Pappa och Mysan lät sig väl smaka av fläskytterfilégryta och klyftpotatis. Efter maten tittade morfar, barnen, Mysan och jag på Saltkråkan (den om när Skållan kom till Saltkråkan). Oj vad barnen skrattade, de gillar verkligen den filmen! :-)
Må väl! :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar