God forstättning på 2012!

Jaha, ja det var ju ett tag sedan. Så det kan bli.

Jag har inte haft någon lust att blogga överhuvudtaget... Jag blev sjuk efter höstlovet. Vi var i Kalmar på lördagen på höstlovet. Vi gjorde både Ikea, Leos Lekland och en stoooor godisaffär med massor av olika sorters lösgodis. På söndagen vaknade jag med feber, och det är ovanligt, jag har nästan aldrig feber! Och sen höll febern i sig i nästan tre veckor! Efter två och en halv vecka konstaterades att jag hade lunginflammationen mycolpasma. Antagligen hade även barnen det, men de blev inte alls så dåliga som jag så de fick inte antibiotika. Tydligen är det så att "mycolpasma-epidimier" uppkommer med ca fem till sju års mellanrum och nu är ett "mykoplasma-år". Har man en gång haft det blir man ofta immun mot det. Varken Magnus, Mia eller Bengt fick det trots att de var nära mig, vilket kan bero på att de redan haft det. Ofta har man den bara som en vanlig förkylning med mycket hosta, men ibland blir den värre, så som jag fick den.

Så jag var sjukskriven tre veckor från jobbet. Oj vad man kommer bort från det på tre veckor! Inte roligt alls. Jag kom tillbaka lagom till det pedagogiska året var slut, och lucia- och julfirande tog vid.

Jag är aningens "låg" nu. De känslorna kommer till och från, och har gjort senaste 4,5 åren sedan jag hade bröstcancer. Vid den röntgen som gjordes när jag fick lunginflammation såg man en förändring på lungan, som så klart mest troligt beror på lunginflammationen. Idag (sex veckor efter förra röntgen) gjordes en uppföljningsröntgen. Till saken hör att jag i ca fem veckor haft ont i sidan/ryggen/revbenet på höger sida. Jag kan inte lokalisera smärtan riktigt! Jag upplever den som lite "håll-liknande". Det känns mest när jag nyser, vänder mig i sängen eller ska hoppa in i bilen. Detta göra mig så klart orolig, en gång cancerpatient och man har svårt att riktigt släppa det om man får ont någnstans... Jag var på vårdcentrelen för ca två och en halv vecka och men då bestämde vi oss för att avvakta till efter dagens röntgen. Så nu väntar jag på besked. Antingen visar röntgen fortfarande något, om inte, så tar jag i vilket fall som helst tag i detta onda...  Så här vill jag inte ha det.

Julen har varit underbar på alla sätt och vis! Vi körde upp till Dalarna och Stöten (Sälen) på onsdagen innan jul. Vi sov en natt på hotell i Kristinehamn i Värmland och körde på torsdagen sista biten norrut. Vi hyrde en stuga i Stöten. Stöten är ett ganska "nytt" skidområde. I slutet av 70-talet bestämde sig två skidentusiaster för att skapa ett "nytt" skidområde. De begav sig ut i Dalafjällen och hittade fjället Gransfjällsstöten och där anlade de skidanläggningen Stöten. Jag som är obotligt historieintresserad (gärna "nyare" historia, och folkets historia) gick där och tänkte på det tomma fjället de hittade, hur de röjde skog för att anlägga backar etc etc... En svindlande häftig tanke!

Barnen hade aldrig åkt slalom, och för Magnus och mig var det länge sedan vi åkte, men takterna satt i! Sen insåg nog både Magnus och jag att muskler dessvärre är en färskvara! ;-) När jag skulle gå ner för trappan för att gå på toan och kissa första natten så fick jag gå på snedden ner, eftersom vaderna värkte något fruktansvärt! ;-)

Barnen var så duktiga! Första åket var dock nära att bli det sista för barnen! Vi tyckte inte att backen var speciellt hög alls, och tog knappliften upp med barnen. Men tydligen var det längden på backen som skrämde barnen... Vi hade två barn som gråtandes sa "vi vill inte åka skidor!".  Men med pepping pepping så gick det! Freja kom ganska snart underfund med hur det funkade och sedan gick det toppenbra för henne. Tuva ville inte åka ner alls. Tillslut fick jag helt resolut ta ungen framför mig och åka ner. Då skrek Tuva "det här var kul!". Jag sa att så kunde jag inte åka med henne hela veckan. ;-)

Farmor och farfar kom bort till backen efter lunch och farfar tog vid som extraknäckande skidlift. Han drog Tuva uppför bara en pytteliten del av backen. På det sättet åkte Tuva i ca en och en halv timme och hon tyckte plöstligt att det var sååå roligt! Sen tyckte vi att hon skulle kunna klara av att åka knappliften en kort bit upp i backen, och åka ner själv. Det klarade hon galant. Med farfar vid påstigning och farmor en bit upp i backen där Tuva skulle hoppa av, så gick allt lysande!

Vår tanke var att INTE själva lära barnen åka. Vi skulle ha skidskola till dem från början hade vi bestämt. Dessvärre startade inte skidskolan förren på måndagen, annandagen. Så vi fick ju ändå tre skiddagar utan skidskola, och vi skulle plöstligt lära barnen grunderna. Men som tur var gick det ju bra! :-) Vi fick byta skidskolegrupper på dem eftersom de ju inte var "nybörjare" på måndagen.

Juafton var fin och mysig med lite skidåkning på förmiddagen och sedan Kalle Anka vid tre och julmat och sedan besök av tomten. Barnen var mer än nöjda med sina klappar, Freja fick bla en mobiltelefon och Tuva fick en hel del mer renodlade leksaker, tex Monster High docka, Petshop dockor och leklera. Freja fick även spelet Den försvunna Diamanten, som hon gillar att spela.

På juldagen åkte vi sittliften upp på toppen, Gransfjällsstötens topp. Det var en solig kall och blåsig dag och vi är glada att vi åkte upp den dagen eftersom det sedan var mer mulet och disigt. Vi hade en fantastisk utsikt där uppifrån! :-) Snö och vind hade gjort fantastika formationer av de träd som stod på toppen. De var helt inkädda i snö!

Nyårsafton firades med bara familjen här hemma. Våra "nyårskompisar" har ju flyttat till Oslo... Det var riktigt skönt att bara vara vi, efter mer än en hel vecka bortresta. På förmiddagen tog vi en prommis ner till byn och handlade grädde på Ica, och lite smällare och raketer vid försäljningen de hade där nere i byn. Vi gjorde fläskytterfilégryta med hasselbeckspotatis till huvudrätt. Till förrätt hade vi en toast med räkor och avocado. Till efterrätt hade Magnus gjort underbart god Pannacotta.

Må väl mina vänner!