Sicken tuffing!

Igår fick jag, ÄN EN GÅNG, tid för att visa upp Tuvas fot. Hon har ett jättestort märke på ovansidan av vänster fot. Vi sökte för det i april förra året (då var det bara ett skoskav enligt läkaren, det var inte så stort då och det trodde jag också, för hon hade nya skor), sedan var vi där i höstas för då hade det blivit MYCKET större. Då fick vi besked om att det var ringorm, en slags svamp som människor kan få från bla nötkreatur, katter och marsvin. Det smittar inte människa till människa. Meeeen, vi har behandlat med svampsalvan och det har hänt...ingenting! Märket är lika stort nu, om inte större.

Freja och klasskompisen Karolina var själva här hemma när Tuva och jag var på Vårdcentralen och de var så duktiga! Tuva och jag köpte med oss frallor som vi fikade på när vi kom hem igen.

Igår kom alla läkare som fanns tillgängliga på Vårdcentralen den dagen, och tittade på Tuvas fot. ;-) Nu finns det två alternativ, antingen ÄR det en envis ringorm, men lite tydde på att det eventuellt kunde vara en slags Borrelia-infektion. Inte den vanliga som man får på fästingens stickställe, utan denna kunde man ha latent i kroppen och så uppstod den vanligtvis på just fötterna.

Är det borelia krävs en tiodagars pencillinkur. Men de var inte glada att behandla för det innan de visste, och hon har ju haft det ett år som de sa. Så de ville att Tuva skulle ta ett blodprov i armen (ett rör). Antinegn kunde vi ta det direkt, då utan Embla-bedövningsplåster, eller sätta på ett plåster och komma tillbaka för provet efter några timmar. Först bestämde sig Tuva för att ta Embla-bedövning men sedan ångrade hon sig, hon ville ta blodprovet direkt, utan Embla.

Ååå, vilken duktig tjej, och vilken bra proffsig sköterska som tog hand om Tuva! Hon sa till Tuva att Tuva verkade vara en tuffing. Hon frågade om Tuva var rädd för blod. Tuva svarade:

 - Nej jag är inte rädd för blod men min storasyster är det. När jag trillade ner från farmor och farfars säng så kom det mycket blod och Freja och farmor blev jätterädda och jag fick sy här (visade på ögonbrynet).

Jag bara satt där och kände att jaaa, hon har ju varit med om ett och annat, betydligt mer än sin storasyster. När hon gick på småbarns avd på förskolan så åkte personalen och limmade ihop hennes ögonbryn efter ett fall från en stock till en annan, i en slags hinderbana.

Tuva blev väldigt överrumplad över att det ändå gjorde såååå ont (för det gör det bannemig att ta blodprov i armen!). Oj oj, vad hon grät när det stack till och när röret fylldes! Tårarna sprutade! Men tack vara den proffsiga sköterskan så gick Tuva därifrån med (nästan!) ett glatt ansikte. Plåstret gillade Tuva, det ville hon sedan visa för hela världen (bla kassörskan på Ica och killen på cafét där vi köpte med oss frallor hem). Sköterskan tog sig liksom tid efteråt att snacka med Tuva och visa och välja "belöningssak" ur lådan, det var positivt, för Tuva hann lugna sig och konstatera att det inte var så farligt. Fast vi bestämde att nästa gång (om det blir någon), då TAR vi det där Embla-plåstret! ;-)

Må väl! :-)